Jag ber om ursäkt för att jag inte skrivit men jag kände att jag ville njuta av mina sista dagar i New York och mina första dagar i Sverige utan någon som helst plikt att rapportera till någon. Och som jag njöt! För exakt ett år sen så började jag mitt stora äventyr och idag känns det som att jag får mitt avslut. Ett år av upplevelser, nya människor och oförglömliga minnen. Min resa har varit helt otrolig och jag ångrar inte en enda sekund. Jag har lärt mig så otroligt mycket om både mig själv, att jobba med andra men framförallt att hantera en annan kultur. Jag är så otroligt tacksam för allt jag har varit med om, det här året har format mig till den jag är och jag kommer att bära med mig det här i resten av mitt liv! 

 

Att säga hej då till min familj i Stamford är något av det svåraste jag gjort i hela mitt liv. Den panikgråten jag hade i typ en timma efter att de hade åkt går inte att jämföra med nånting annat. Jag sa hej då till mina tjejer. Min andra familj som jag har kommit så nära under 7 månader. En familj jag älskar som om den vore min egen. Det var oerhört svårt att säga hej då även om jag vet att jag kan hälsa på, att vi ska ses nästa gång de kommer till Norge. Det är inte samma sak. Jag kommer ju alltid minnas dem med värme och kärlek och som mina tjejer, min familj, men för dem är jag bara en av alla au pairer (men den bästa nånsin såklart...). De byter ut mig nu, och det är tufft måste jag erkänna. Det är väl antagligen inte lika tufft för dem, de får en ny Emilia (även om hon heter Jennifer denna gången) som de kan leka och busa med...det krossar mig litegrann men samtidigt vill jag inte att de ska må dåligt så jag tror att det är bra. Så länge de alltid kommer ihåg mig så mår jag bra.

 

Att säga hej då till Simone var också jobbigt men inte alls lika farligt som jag trodde. Vi ses ju snart ändå, vi bor nära och kan hälsa på varandra ofta! Vi planerar redan våra första resor...

 

Så hur var min hemkomst? Helt fantastisk måste jag säga. Alla mina väskor kom med hem, typ 100 kg med i princip bara kläder...ops.. Fick träffa släkten, fick träffa mina tjejer och allt var precis som vanligt! Åkte till ishallen, åkte lite skridskor, träffade alla kompisar...helt otroligt skönt! Hade fest på fredagen, alla mina kompisar var där och det var helt underbart!! Älskade varje sekund. Jag har verkligen insett vilka fantastiska vänner jag har, allt är ju precis som vanligt, det är som att jag aldrig har varit borta. Äkta vänner! Jag har haft fullt upp varenda dag och det är nånting som händer hela tiden vilket jag älskar. Nu börjar det lugna ner sig och denna veckan börjar jag jobba "på riktigt". Har också lite tid på mig att ladda upp inför skolstarten den 2a september. Japp, då börjar jag på Göteborgs Universitet för att läsa retorik och så hoppas jag på journalism nästa år. 

 

Jag är hemma efter ett otroligt äventyr men jag var redo för att komma hem nu. Jag var färdig med det kapitlet av mitt liv och jag är så sjukt taggad för att börja med resten av mitt liv. Det är nu det gäller och det kommer bli så bra! Vill än en gång bara tacka för allt fint stöd jag fått under mitt år, hade inte klarat det utan er. Idag får jag ett avslut på mitt år och börjar fokusera helhjärtat på min framtid och jag kan inte vara lyckligare. Jag skriver här en sista gång och nu är det dags att avsluta den här resan. En resa jag kommer bära med mig i resten av mitt liv. Tack för att ni följt mitt äventyr! Tills vi hörs och ses igen, sköt om er. Och kom ihåg, before you die try living!