Önskemål

Fick två kommentarer för ett tag sen som jag tänkte svara på nu.
 
Hej, kan du inte beärtta lite om hur det var när du skulle åka osv, vart du inte rädd? vilken familj du skulle hamna i om de var snälla eller agressiva, eller hur du skulle klara av det, pluggar du något vid sidan för det ska man tydligen göra när man är au pair i usa. hur går det med ekonomin, tacksam om du kunde skriva lite om det :)
 
Självklart kan jag skriva lite om det. Dock är det ju ett tag sen nu så jag kommer knappt ihåg haha. Men jag tror inte jag var speciellt rädd överhuvudtaget, jag var bara sjukt taggad! Jag var lite rädd för att något skulle gå fel, att jag skulle glömma nåt eller liknande men påminde mig själv om jag inte skulle flytta ut i djungeln utan till ett civiliserat samhälle precis som här. Familjen kände jag mig väldigt bekväm med då jag hade skypat med dem hur många gånger som helst så man kände dem redan liksom. Eller jag trodde det då i alla fall...haha. Jag var alltid övertygad om att jag skulle klara det, jag har aldrig sett ett misslyckande som ett alternativ, inte när det gäller nånting i livet.Failure is not an option liksom :) men som sagt, jag var inte speciellt orolig eller rädd, bara sjukt taggad verkligen!! Jag har inte pluggat nånting än, jag ska förmodligen ta såkallade "rese-kurser" då man har lektion typ två söndagar om en viss stad och sen åker till den staden över en helg. Men vill man hellre gå på riktigt Collage så är det ganska lätt att göra det också och det finns hur mycket kurser som helst att välja mellan!! Ekonomin har fungerat rätt bra faktiskt, jag var jätteduktig på att spara i höstas trots att jag shoppade så mycket. Just nu spenderar jag ganska mycket, har haft en väldigt aktiv månad med flygbiljett, SHM-biljett osv men jag ska försöka spara ihop lite snart igen. Det går ju fort att spara ihop en del pengar i alla fall, man får ju 200 dollar i veckan liksom och allt här är ju väldigt billigt om man jämför med Sverige. Pengar är oftast ingenting jag behöver tänka på, jag tjänar mer än jag gör av med (förutom de stora köpen då). Men man kan ju inte spendera hur mycket som helst liksom!
 
Du skulle inte kunna tänka dig att berätta lite mer om vad som hände med din förra familj? skulle vara intressant att veta så man vet vad man ska se upp med ^^
 
Jag tänker inte berätta alltför mycket om min gamla familj, dels av respekt för dem och dels för att jag känner att det är ganska personligt för mig också. Det som hände var väl egentligen att jag trivdes fantastiskt bra de första månaderna, till i mitten av november ungefär. Då berättade de att de skulle flytta till Japan i juli, alltså en månad innan mitt år var slut. Jag skulle då inte få min resemånad, mitt intyg och jag skulle vara tvungen att betala min flygbiljett hem själv. Allt detta är sånt jag skulle kunnat ha överseende med om jag hade fortsatt trivas men efter det här så förändrades de. De klagade på allt jag gjorde, allt var fel och jag gjorde ett allmänt dåligt jobb liksom. Jag jobbade exakt likadant som jag hade gjort de första tre månaderna och då var det inga klagomål alls så det var det som kändes lite underligt. När de började bete sig konstigt så började jag fundera mer på min situation och insåg att de faktiskt hade lurat dit mig med falska förutsättningar, de hade lovat att jag skulle få ha en egen bil, att vi skulle åka till Phoenix och Las Vegas väldigt ofta, att vi bodde 20 minuter från centrum (visade sig vara 45 minuter) osv osv. Jag insåg då att jag inte kunde lita på dem och med deras nya personligheter så trivdes jag helt enkelt inte i deras närhet längre och jag bestämde mig för att göra en rematch. DET BÄSTA BESLUTET JAG TAGIT I HELA MITT LIV. Jag älskar mitt nya liv, jag älskar mina nya värdföräldrar och jag älskar mina nya värdbarn. Jag kan ärligt säga att jag saknar dem nu när jag inte har träffat dem på snart en vecka! Men jag vet att många andra som gjort rematch inte alls lyckats lika bra men jag känner mig väldigt lyckligt lottad och kan inte tänka mig en bättre familj än den jag har nu. Detta är alltså den censurerade versionen av min rematch. Tror ni kan förstå ungefär hur dåligt jag mådde med tårar varje dag i flera veckors tid. Ingen rolig period men den gjorde att jag nu uppskattar livet så mycket mer än jag gjorde förr!
 
Jag har också några tips för er som är i matchning-processen. 
- Välj en familj som har haft au pair förut. Då vet de precis vad de vill ha av dig, de vet redan vad du kommer ha för regler, hur det är att ha au pair liksom. Jag trodde att det var bättre att ha en familj där man var deras första au pair för då skulle de inte jämföras med någon men OJ va fel jag hade. 
- Du ska känna dig 100 % säker med din värdfamilj när du matchar. Inte 99 %, 100! Och gå för allt i världen inte på vilken stad du hamnar i!!
- Välj en stor stad. (Vilkem hycklare jag är va?) Även om du absolut inte ska välja bort en familj pga deras läge i USA så försök hamna i en lite större stad eller i alla fall i närheten av en större stad. I Tucson fanns det ju två andra au pairer och även om det var kul att jag var tvungen att hitta amerikanska kompisar (vilket var mitt mål innan jag åkte) så var det rätt ensamt och urvalet på kompisar man hade var inte så stort liksom. Trivs så mycket bättre i Stamford där man kan "välja bort" de man inte trivs med. 
- Se till att du tänker igenom åldern på barnen. Ju äldre barnen är desto mindre behöver du jobba (vanligtvis). Tycker du att det är jättekul att ta hand om två-åringar, välj en familj med en två-åring, vill du vara ledig under dagen så ska du välja en familj med skolbarn osv. Överväg noga, det är ett stort beslut! Jag trodde till exempel att det skulle vara jättekul med två bebisar vilket det var! Ett tag. När man är instängd i huset utan någon att prata med nio timmar om dagen blir det ganska ensamt. Jag älskar att ha skolbarn, jag kommer upp i tid på morgonen, har gott om tid på mig att träna och träffa människor när de är i skolan och har jättemysig tid med tjejerna när de slutar.
- Prata med föräldrarna om uppfostringsmetod och bestraffningar. Låter ganska hemskt kanske men det är ett väldigt tydligt sett att se om barnen är lydiga eller inte. Och jag kan lova dig att du vill ha väluppfostrade barn!! (vilket är ganska ovanligt i USA...). Familjer som använder sig av time out tenderar (i alla fall enligt mig) att ha olydigare barn. Mina tjejer får bestraffning genom att de inte får kolla på tv/spela ett visst spel eller liknande om de inte uppför sig vilket fungerar utmärkt! 
- Tänk igenom vad för typ av familj du vill ha. Vill du ha barn som har mycket aktiviteter? Föräldrar som jobbar mycket? En social och aktiv familj? Eller en mysig hemmafamilj som har filmkvällar och lägereld? Du ska ändå stå ut med det i ett helt år! 
 
Har ni mer frågor är det bara att fråga på! Ska försöka svara lite snabbare denna gången, haha...
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

My year in the USA

Mitt namn är Emilia och jag är en 19-årig tjej som har varit här i USA som au pair i lite mer än fyra månader. Först bodde jag i Tucson, Arizona och tog hand om tvillingar som var 1 månad gamla när jag började men nu i årsskiftet flyttade jag norrut till Stamford, Connecticut som ligger ungefär 45 minuter från New York. Här tar jag hand om tre fantastiska tjejer som är 5, 7 och 9 år gamla.

RSS 2.0