48 dagar kvar tills hej då Stamford

Ja, det känns ju lite galet måste jag säga. Jag vet att jag tjatar om tiden hela tiden (hehehe) men det är typ det enda man kan tänka på numera. Jag och Simone sitter och har ångest varje dag över att tiden rinner iväg och att vi typ inte kommer träffas på jäääättelänge efter det. Fast det ska ju bli skönt att komma hem också. Och eftersom jag är en sån himla planerare så har jag kolla på exakt hur lång tid jag har kvar till allt. Det är 48 dagar kvar tills jag lämnar Stamford. Alltså 58-60 dagar kvar till Sverige. Jag har 34 jobbdagar kvar här. 7 helger. Jag har varit här i USA i 297 dagar här. Snart spräcker jag 300-dagarsgränsen. SJUKT. Frågor på det? Okej, då tar vi veckan istället.
I måndags var det en vanlig dag med säsongens sista squash-lektion. Fast förmodligen blir det två veckors squash-läger för dem alla tre i sommar också så det var nog inte sista besöket där ändå. Tur för jag gillar att vara där. Inte för att jag skulle vara där hela dagarna under lägret men ändå. Hämtning och lämning och sådär. Jätteskönt folk som jobbar där! I alla fall. I tisdags så hade jag lektion med min PT på dagen, jobbigt så jag dog typ. Sen promenad med Simone. Sen kom tjejerna hem med skolbussen och sen så hade Z fotboll som K tog hand om så jag hade bara S och Katie. Lite matlagning på det, disk och lek och klart för dagen. I onsdags åkte jag till Molly i min paus på dagen för hon fyllde år så vi hade lite fika och häng i solen där. Sen hem och tjejerna kom med bussen igen och vi var bara hemma och lekte lite innan K stack och övade lite fotboll med Z och S. Jag var hemma med Katie och vi busade massvis. Sen på kvällen åkte jag iväg och tänkte shoppa lite men jag hittade inte NÅNTING. Så jävla sorgligt. Men sånt är livet. Sen åkte jag och käkade glass med Simone istället. Idag hade jag ingen bil men hade ändå råkat boka in en träning med min PT så Simone var snäll och körde mig dit. Dock kunde hon inte hämta mig så jag sprang hem. 6 km på 40 minuter vilket ändå är helt okej. Speciellt efter ett PT-pass! Det enda negativa var ju att det spöregnade. Verkligen öste ner! Så på typ tio minuter var jag dyngsur men va fan. Sånt är livet, det var det värt. Kändes riktigt bra faktiskt och jag var mer än nöjd efteråt. Blev duschad av tre bilar också, mindre kul kanske. Fast jag var ju redan blöt så det gör la inte så mycket. Jaja, sen skypade jag lite med min kära mor innan det var dags för jobb igen. Rensade ut tjejernas garderober och tvättade deras lakan idag så det var en del att göra. Sen kom de hem och det var lite gnälliga miner idag men jag var ensam med dem i princip hela dagen så det gick bra ändå. Det var mat, disk, lek och sen nattning och allt gick riktigt bra faktiskt. Inte ens fight om att gå och lägga sig vilket var skönt! Sen skypade jag litegrann med Almis och nu ska jag städa mitt rum! Chiiiiiill. I helgen blir det full rulle men det får ni höra om då. Tjadååå!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

My year in the USA

Mitt namn är Emilia och jag är en 19-årig tjej som har varit här i USA som au pair i lite mer än fyra månader. Först bodde jag i Tucson, Arizona och tog hand om tvillingar som var 1 månad gamla när jag började men nu i årsskiftet flyttade jag norrut till Stamford, Connecticut som ligger ungefär 45 minuter från New York. Här tar jag hand om tre fantastiska tjejer som är 5, 7 och 9 år gamla.

RSS 2.0